Jag lever ett ganska sorglöst liv. Det finns en del jag gärna och ofta klagar på med min tillvaro, men överlag måste jag ändå säga att jag har det väldigt behagligt. Strålande vänner, en ganska mysig(måhända ostädad) lägenhet och ett arbete, som visserligen kan vara fruktansvärt, men det skänker mig åtmindstone ett visst mått av självständighet. Framtiden ligger framför mig och väldigt lite begränsar mina valmöjligheter utöver den personliga förmågan. För att inte tala om att det snart är vår!
En lugn känsla infinner sig i magen när jag tänker på detta vis. Nu skall jag gå och lägga mig och drömma om behagliga saker. Godnatt alla ni jag håller så mycket av!
PS. Är inte ordstävet ”med vänner som dessa behöver man inga fiender” väldigt besynnerligt? Man behöver väl aldrig fiender, oavsett hur vänliga ens vänner är? Mina vänner är fantastiska hela bunten, men jag känner då verkligen inget behov av att göra mig ovän med någon för det. Det verkar ju vara en helt rubbad sak att vilja. DS.
