Hygien, ras- såväl som brist på.

Mitt jobb kan vara underligt. Igår fick jag ett samtal från en kvinna som blev så tacksam att jag hjälpte henne att hon önskade mig allt gott i världen och att jag skulle få ett fantastiskt liv. Jag tackade henne detsamma och sade att det var snällt sagt av henne. Därefter fortsatte kvinnan med att säga att vi borde ta bort alla invandrare som jobbade på företaget, fortfarande med en gladlynt ton i rösten. Hon hade även synpunkter på tillvägagångssättet. Att bränna dem vore att föredra, lät hon mig förstå. Jag visste inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till detta så jag svarade lite tveksamt att det kan vi nog inte göra. Jag antar att kvinnan i fråga insåg att det skulle vara en besvärlig process att genomgå och att den mediala uppmärksamheten förmodligen inte skulle vara företaget till gagn, så hon lämnade ärendet därhän.

I övriga nyheter börjar min lägenhet att tangera U-landsstandard. En svag doft av sött och unk fläktar från mitt pentry och tallrikar står stablade på varandra lite varstans. Horribelt. Den enda person jag låter komma in i min lägenhet är K, och det är bara för att han har varit här när lägenheten var i sämre skick.

Jag är ett svin.

Fördelar: 3 Nackdelar: 11

Fördelar med det arbete jag har:

• Trevliga arbetskamrater.
• Jag har det, och behöver således inte söka annat jobb om jag inte vill.
• Jag har fått lära mig hur ett callcenter fungerar.

Nackdelar med det arbete jag har:

• Att pendla.
• Besvärliga arbetstider.
• Man sitter ner HELA tiden.
• En ständigt gnagande känsla av att man jobbar åt ”the man”.
• Inte särskilt bra betalt.
• Jag är inte särskilt bra på det eftersom det ingår i mina arbetsuppgifter att sälja.
• Man får ta en massa skit för saker man inte är ansvarig inför.
• Det uppskattas inte hur trevlig och hjälpsam man än är mot kunderna som ringer in om man inte säljer någonting. Det enda som räknas är tillväxt.
• Jag slappnar aldrig av under arbetstid.
• När jag är ledig är jag oftast så trött att jag inte orkar göra någonting, speciellt när jag jobbar kvällar.
• Jag har stadigt gått upp i vikt sedan jag började jobba här pga förra punkten.

Idag ringde jag in och sjukskrev mig.

P eller Q, Q implicerar icke-P. P alltså icke-Q.

Jag har vaga planer för sommaren!

En normalt funtad person tänker kanske att det är en underlig mening att uttrycka med sådan emfas, men de som känner mig lite närmre (och således sugits ner med den underbara malström av förvirring som är min person och därigenom lämnat de normalt funtade personernas skara) kanske inte blir lika förvånade. Jag brukar sällan ha planer för någonting. Jag skyr planer som pesten, hade man kunnat säga och därmed ta i alldeles för mycket.

Hursomhelst! De vaga planerna består i att ändra min heltidstjänst till en deltidstjänst över sommaren och läsa en sommarkurs på distans. Jag tänker mig logik. Alternativt någon slags argumentationsanalys eller retorik. Men logik känns för närvarande mest tilltalande. Jag vill blottlägga de bakomliggande premisser som ligger till grund för alldeles för många människors dumma slutsatser om världen och sig själva. Jag tänker mig att detta kan tjäna två höga syften. Dels kan det vara användbart om jag någon gång skulle börja att arbeta med någon form av terapi, som jag hoppas på. Och dels tar det mig ett steg närmre att bli den underbart dryga person jag så önskar att vara.

Idag på arbetet pratade jag med en missnöjd kund som muttrade en mild förbannelse över The Carlyle group när jag inte kunde hjälpa honom på det sätt han önskade. Jag kan inte låta bli att känna ett visst mått av kärlek till honom.

Ambivalens

Jag vet inte riktigt varför jag skriver blogg. Jag misstänker att det beror på att jag har en föreställning om att om jag bara skriver tillräckligt mycket, kommer någonting bra att komma ut. Det, och att jag tänker mig att jag är betydligt mer intressant än vad jag egentligen är. Jag vet inte riktigt hur det fungerar med att både veta att man inte är så intressant och att inte veta det samtidigt, men det gör det. Jag är en mångfacetterad människa, väldigt intressant. Fast inte alls egentligen. eh…

Jag saknar verkligen att plugga, det känns som att jag långsamt urlakar min själ när jag arbetar med det jag gör. Jag måste sälja tjänster för ett av sveriges största telecomföretag. Jag hatar verkligen att sälja. Av någon anledning har jag en ganska stor aversion mot att få människor att göra som jag vill överhuvudtaget tror jag. Om jag lyckas övertala någon till någonting känner jag mig oftast ganska olustig. Antagligen för att jag inte litar på mig själv särskilt mycket. Jag misstänker att jag överdriver litet för dramatisk effekt, men jag är inte säker.

Nej, tvi vale, ikväll skall dricka bort alla tvivel och känna mig som en fantastisk människa innan postberusningens känsla av futtighet kickar in.

Lev väl!