Påskafton

Påsken är en högtid som man firar genom att äta ägg och godis för att en man vid namn Jesus korsfästes, dog och sedan återuppstod i en gammal saga. Harar är också inblandade, exakt hur vet jag inte.  Världsåskådningen som gett upphov till detta spektakel anses av många som minst lika rimlig som förklaringsmodell av mänsklighetens uppkomst som evolutionsläran. Säga vad man vill om Charles Darwin och hans idéer, men han har inte fått någon människa att förknippa harar med ägg.

Fördelar: 3 Nackdelar: 11

Fördelar med det arbete jag har:

• Trevliga arbetskamrater.
• Jag har det, och behöver således inte söka annat jobb om jag inte vill.
• Jag har fått lära mig hur ett callcenter fungerar.

Nackdelar med det arbete jag har:

• Att pendla.
• Besvärliga arbetstider.
• Man sitter ner HELA tiden.
• En ständigt gnagande känsla av att man jobbar åt ”the man”.
• Inte särskilt bra betalt.
• Jag är inte särskilt bra på det eftersom det ingår i mina arbetsuppgifter att sälja.
• Man får ta en massa skit för saker man inte är ansvarig inför.
• Det uppskattas inte hur trevlig och hjälpsam man än är mot kunderna som ringer in om man inte säljer någonting. Det enda som räknas är tillväxt.
• Jag slappnar aldrig av under arbetstid.
• När jag är ledig är jag oftast så trött att jag inte orkar göra någonting, speciellt när jag jobbar kvällar.
• Jag har stadigt gått upp i vikt sedan jag började jobba här pga förra punkten.

Idag ringde jag in och sjukskrev mig.

Skärtorsdag

Jag hatar att känna mig fet. Det är en helt värdelös känsla. Det är ingen känsla som motiverar mig att göra någonting åt min övervikt, utan snarare tvingar den mig närmare ruinens brant, vid vilken man finner kopiösa mängder cashewnötter som i stadig takt fyller upp min buk.

Det där var mitt pretentiösa sätt att säga att jag svullat cashewnötter idag för att jag tycker synd om mig själv för att jag är tjock. Men visst lät den första formuleringen bättre? ja? nej?

Imorgon åker jag hem till mina föräldrar några dagar. Jag brukar alltid äta väldigt mycket när jag är där, jag tror att det kan bero på att jag brukade äta väldigt mycket när jag bodde hos dem. Det kan också bero på att jag har en misstanke om att jag äter mycket när jag är där av nämnda anledning och intalar mig själv att jag inte har något val än att svulla.

Förnuftet säger:- Men du, inte skall du väl äta mer? Du tycker ju inte ens att det är särskilt gott, och du borde verkligen sova.

På vilket vanvettet replikerar: -Klassiskt betingning baby, det finns ingenting vi kan göra åt saken.

Förnuftet:-Va? Men nä, så funkar det ju in…

Vanvettet:-PLINGPLINGPLING!!!

Förnuftet:- ehh… va? vad händer nu?

Vanvettet: -Så lät Pavlos klocka, hundarna var dess slav.

Förnuftet:-Men du kan väl inte applicera…

Vanvettet:-PLINGPLINGPLING! För sent, jag vann, touché.

Förnuftet tittar stumt på när Vanvettet så tvingar allehanda onyttigheter ner i svalget på deras gemensamma tempel. -Hur gick det här till? tänker det. -Är det detta jag har blivit? Placerad på bänkplats i min egen existens. Dömd att följa med  Vanvettets godtyckliga nycker och se vart jag hamnar. Likt en vante i vinden. Förnuftets ögon är tomma, blicken har förlorat sitt fäste. Inte ens en originell metafor kan jag komma på. Över ruinens brant faller en tom skål och krossas mot klipporna.  //END SCENE

Toalett-tanke

Upprymd av tanken på att läsa logik till sommaren kunde jag inte låta bli att tänka på dess förträfflighet när jag satt på toaletten.  Jag funderade över det fina med att identifiera premisser för människors slutsatser, och så blev jag slagen av följande tanke:

Ett argument som den borgerliga alliansen har för att sänka A-kassan och socialbidrag är att det skall tjäna som ett incitament för sveriges medborgare att skaffa sig ett arbete och fylla sina liv med mening. Denna slutsats tycks vila på premissen att om man tillgodoser en persons materiella behov, blir denna inte motiverad att göra rätt för sig. Om denna premissen stämmer vore det väl rimligt att anta att personer som kommer ifrån välbärgade familjer och får ett gott ekonomiskt tillskott från sina föräldrar, sällan gör någonting med sina liv. Att dessa personer inte hamnar i maktpositioner exempelvis, eftersom deras incitament att förbättra sig är icke-existerande. Nu verkar det ju inte vara så alls faktiskt. Det verkar nästan som att det finns andra faktorer som spelar in när en människa beslutar sig för att förverkliga sig själv. Andra än ett slags primalt behov av att leva över existensminimum. En vild gissning skulle kunna vara att materiell trygghet förenklar sökandet efter högre värden. Men vad vet jag?

P eller Q, Q implicerar icke-P. P alltså icke-Q.

Jag har vaga planer för sommaren!

En normalt funtad person tänker kanske att det är en underlig mening att uttrycka med sådan emfas, men de som känner mig lite närmre (och således sugits ner med den underbara malström av förvirring som är min person och därigenom lämnat de normalt funtade personernas skara) kanske inte blir lika förvånade. Jag brukar sällan ha planer för någonting. Jag skyr planer som pesten, hade man kunnat säga och därmed ta i alldeles för mycket.

Hursomhelst! De vaga planerna består i att ändra min heltidstjänst till en deltidstjänst över sommaren och läsa en sommarkurs på distans. Jag tänker mig logik. Alternativt någon slags argumentationsanalys eller retorik. Men logik känns för närvarande mest tilltalande. Jag vill blottlägga de bakomliggande premisser som ligger till grund för alldeles för många människors dumma slutsatser om världen och sig själva. Jag tänker mig att detta kan tjäna två höga syften. Dels kan det vara användbart om jag någon gång skulle börja att arbeta med någon form av terapi, som jag hoppas på. Och dels tar det mig ett steg närmre att bli den underbart dryga person jag så önskar att vara.

Idag på arbetet pratade jag med en missnöjd kund som muttrade en mild förbannelse över The Carlyle group när jag inte kunde hjälpa honom på det sätt han önskade. Jag kan inte låta bli att känna ett visst mått av kärlek till honom.

Ambivalens

Jag vet inte riktigt varför jag skriver blogg. Jag misstänker att det beror på att jag har en föreställning om att om jag bara skriver tillräckligt mycket, kommer någonting bra att komma ut. Det, och att jag tänker mig att jag är betydligt mer intressant än vad jag egentligen är. Jag vet inte riktigt hur det fungerar med att både veta att man inte är så intressant och att inte veta det samtidigt, men det gör det. Jag är en mångfacetterad människa, väldigt intressant. Fast inte alls egentligen. eh…

Jag saknar verkligen att plugga, det känns som att jag långsamt urlakar min själ när jag arbetar med det jag gör. Jag måste sälja tjänster för ett av sveriges största telecomföretag. Jag hatar verkligen att sälja. Av någon anledning har jag en ganska stor aversion mot att få människor att göra som jag vill överhuvudtaget tror jag. Om jag lyckas övertala någon till någonting känner jag mig oftast ganska olustig. Antagligen för att jag inte litar på mig själv särskilt mycket. Jag misstänker att jag överdriver litet för dramatisk effekt, men jag är inte säker.

Nej, tvi vale, ikväll skall dricka bort alla tvivel och känna mig som en fantastisk människa innan postberusningens känsla av futtighet kickar in.

Lev väl!

Håriga amöbor.

Till vänster kan ni se en bild som togs minuterna innan jag rakade av mig mitt skägg. Jag har alltid haft ett ganska ambivalent förhållande till min ansiktsbehåring, jag har odlat skägg ett oräkneligt antal gånger och rakat av mig eländet lika många gånger. Jag tror att det kan finnas en korrelation mellan hur jag mår och hur mycket skägg jag odlar. När jag odlar skägg mår jag nog ofta lite smårisigt och vill dra mig undan en smula, och när skägget åker av är det ett tappert försök att välkomna världen igen. En ganska banal förklaringsmodell, och jag vet faktiskt inte alls om den stämmer. Jag har faktiskt väldigt lite fog för påståendet. Kanske är det rimligare att ökad behåring i mitt sköna anlete tyder på lättja eller tristess.

När jag gick hem från mitt arbete idag slog det mig plötsligt; alla människor har någon gång blivit födda. Min första reaktion på denna tanke var att bli en smula fascinerad, jag iakttog mina medmänniskor med ett barns nyfikenhet. Kort därefter övergick fascinationen till milt äckel. Jag började se alla människor som slemmiga organismer som för, universum räknat, bara en liten stund sedan tryckts fram ut ur ett blödande underliv. Att vi inte är någonting annat än glorifierade amöbor som lyckats formge oss själva med diverse textilier och annat bråte. Jag inser nu att det är en ganska underlig reaktion.

Med bloggar som denna behöver man inte postis.

Jag lever ett ganska sorglöst liv. Det finns en del jag gärna och ofta klagar på med min tillvaro, men överlag måste jag ändå säga att jag har det väldigt behagligt. Strålande vänner, en ganska mysig(måhända ostädad) lägenhet och ett arbete, som visserligen kan vara fruktansvärt, men det skänker mig åtmindstone ett visst mått av självständighet. Framtiden ligger framför mig och väldigt lite begränsar mina valmöjligheter utöver den personliga förmågan. För att inte tala om att det snart är vår!

En lugn känsla infinner sig i magen när jag tänker på detta vis. Nu skall jag gå och lägga mig och drömma om behagliga saker. Godnatt alla ni jag håller så mycket av!

PS. Är inte ordstävet ”med vänner som dessa behöver man inga fiender” väldigt besynnerligt? Man behöver väl aldrig fiender, oavsett hur vänliga ens vänner är? Mina vänner är fantastiska hela bunten, men jag känner då verkligen inget behov av att göra mig ovän med någon för det. Det verkar ju vara en helt rubbad sak att vilja. DS.

Hur skall jag lära mig att sluta ängslas, och lära mig älska köttmarknaden?

Igår var jag på en fest för att fira en ärad kamrats födelsedag. Ibland klientelet som attenderade festen fanns en del damer. En utav dessa deklarerade under kvällen för samtliga festdeltagare, utom mig, att hon tyckte att jag var snygg. Givetvis blev detta förmedlat till mig via omvägar, helt i linje med hur information av denna natur brukar behandlas. Avsikten med att informera mig om vilka känslor mitt kött framkallat var uppenbar. Man önskade se mig ragga på damen i fråga.

Jag blev lätt panikslagen och generad över vad som sagts om min person. Generad eftersom jag inte riktigt kan förstå att någon finner mig attraktiv, och panikslagen eftersom jag inte alls vet hur man raggar. Tanken på att inleda ett samtal med en avsikt om att ligga med vederbörande skrämmer mig. Sedan blev det inte lättare av att jag, så fort jag försökte mig på lite kallprat med personen i fråga, märkte av hur mina vänner tittade förväntansfullt på mig. Dessa förväntningar kändes alltmer tyngande när mina vänner försökte peppa mig att ragga.

”-Kom igen, det är inte så svårt, hon vill ju ha dig!”

”-Hon har sagt till alla att hon tycker att du är skitsnygg!”

Sådant och liknande utsagor lät mina vänner mig få höra. Rimligtvis borde sådan information lugna ner en person, men mig gjorde den bara rädd. Prestationsångesten som uppstod gjorde det mycket besvärligt för mig att få till stånd(så att säga) en vettig konversation, eller, en konversation överhuvudtaget.

Våldigt få ord utbyttes således mellan mig och kvinnan om vilket jag endast vet att hon tycker att jag är snygg, och vi gick hem var och en till sitt. Ingen stor tragedi, jag är ganska tillfreds med livet ändå. Men jag borde nog lära mig att ragga, det verkar vara ganska roligt när man väl kan det.

Jag känner trots allt att jag är redo för att ge mig ut på köttmarknaden. Mitt förra förhållande spökar inte så mycket i skallen längre, och jag ser fram emot känslan av att vara sådär härligt nykär man kan vara. Spänningen då man vidrör varandra för första gången som mer än vänner. När man provar sig fram med händerna hur långt det är okej är gå. När man märker att det är okej att gå väldigt långt. Den första kyssen. Att ligga och gosa i sängen i timtal och lyssna på musik, eller bara titta på varandra. Att hålla handen med någon när man är ute och går på stan. Att någon väntar på en när man kommer hem. Att få fina och/eller snuskiga sms.

Och sex såklart. Jag älskar att knulla. Det var alltför länge sedan jag utförde en cunilingvistisk exkursion.

Gå i frid! Må era vägar kantas av oralsex i överflöd.